Veckans skönaste förmiddag

Min kaktusliknande blomma som jag inte kan namnet på sa adjö till sina julvänner orkidén och murgrönan. Den fick en liten lerkruka så länge tills jag läst på hur den vill ha det. Inte lätt att odla gröna fingrar, det är en hel vetenskap som en kvinnlig underbar själ sa häromdagen. Men kul är det:) De gröna bladen köpte jag på second hand häromdagen, tänkte ha de i min Tingelingvärld ute i trädgården, en sagovärld för barnen att leka i.

Köpte även de här. Har ingen aning om vad det är för träslag eller om man kan ha de ute. Men jag hade gärna lekt med de när jag var liten så på något sätt får de hänga med in i fantasivärlden senare i vår;)

Alva är familjens trädkramare. Hon kramar alltid träd, alla träd;) Här har hon hittat en vän som tydligen behövde en kram den med.

Miller, lilla hunden med stor nyfikenhet. Han håller sig gärna nära och hjälper till på sitt sätt.

Jag har något emot när murgrönan tvinnas runt och bildar en cirkel. Så när jag räddade den här grönan tvinnade jag loss den. Den växer numera fritt. Känns som om jag släppt blommans själ fri ;)